Dåliga vanor men ändå en av de fina dagarna

Idag var en bra dag. Känner mig väldigt duktig.
Dagen började med att man som vanligt vaknade av tokångest och läskig panik, jag hörde konstiga ljud och mycket riktigt så var det telefonen som ringde. Sjuksköterskan på andra sidan luren väkte mig. Jag mådde ganska bra men matmonstrena tog tag om min hals och tryckte till så att magen exploderade. Allt innehåll kom som vanligt upp och min kropp blev ännu mer sönderslagen än förut. Det lilla jag försökte stoppa i mig via munnen envisades med att komma ut igen. Jag vet inte vart det här ska sluta. Men trots en jobbig morgon av telefontjut och vomerande så mådde jag faktiskt ovanligt bra. Magen gjorde inte ont. Jag var glad inom mig. Inga mörka tankar. Jag trodde nästan att allt var en dröm. Jag kan inte komma ihåg när jag mådde så här bra sist på egen hand. Trots energi och näringsbrist så promenerade jag till centrum och gjorde mina små ärenden.

- Postade breven till Mary o Syster
- Köpte nya papper att scrappa med
- Köpte present åt mamsen

Sen vandrade jag med musik i öronen hemåt igen och när jag väl var på mitt stökiga rum så började jag att slå in masens presenter. Tre paket. Ett kort.
Sen var det dags för skolgång, nutida konst så här på eftermiddagskvisten när min kropp var helt slut och genomfrusen. Det gick. Jag satt på Mazetti inlindad i flisfilt för mina tänder hackade som hackspättens näbb, trodde ett tag att jag skulle bli tannalös. Men jag genomförde dagen. Trots två hemska bussturer och näringsbrist så tog jag mig i genom onsadagen den 10 mars med bravur, nästan med en spurt. Jag är nöjd och glad. Ännu gladare blev jag när jag såg vad min lärare hade skrivit om mig på schoolsoft, mitt omdöme. De orden som hela tiden sägs om och om igen är "Du är viktig i klassen och bidrar till att höja nivån. Fortsätt gärna att vara en sån bra förebild". Gissa om jag blev glad.


Nu ska jag krypa till kojs och nanna kudde.
(Fan vad dumt av mig, jag borde skjutas)