Nu vill jag få dö

Nu vill jag inte mer
Är trött på att hela tiden blicka ner
Vill få se ut över vyn
Vill få skymta solens magi upp i skyn
Vill kunna se i färg igen
Vill kunna kalla en plats för mitt hem
Jag vill utforska allt under dess yta
Jag vill ut i havet ligga och flyta
Jag vill se det fina i allt
Jag vill uppleva värme och inte endast kyla så kallt
Vill plocka blommor att ge bort
Vill uppleva mjukhet, inte brutalitet så hårt
Alla drömmar som man tänker
Lär bara bli minnen som inuti en blänker
Jag kommer aldrig kunna utföra
äventyren
Jag kommer aldrig kunna höra
den vackra sången
Jag kommer aldrig kunna se igenom det där
Jag kommer aldrig att få känna att man tillhör någon sådär
fint och sött
Vad är egentligen att bli vänligt bemött?
Hur är man som snäll?
Vad smakar livets söta karamell?
Jag vill utforska men kan inte stega ut
Jag kan aldrig ta mig härifrån
Jag vill att allt ska få ett slut
Kan inte världen bara gå under, likt ett gigantskt stup och dån?
Hade jag haft en massa tabletter skulle jag aldrig tveka
att använda dem
Jag skulle heller aldrig neka
ett svar
Som skulle befria mig från min kropp
En hand som skulle kunna sträckas ut, ge nytt hopp
som en livrem
Ett nytt steg, ett så kallat hem
Steget mot dödens grop
Vackra steg som gör kroppen till luft, dess andliga väsen som knutit upp livets knop
Jag vill delta i färden
Jag vill bort från denna världen.