Julaftonen var mys med god mat o härligt sällskap. Julklapparna var underbara o mitt mående var på topp. Jag o min älskade vivvi hade gjort ett avtal där jag sände till henne via sms en osynlig låda med tillhörande nyckel där vi båda två låste in all svart energi inom oss sen fick vivvi äran att kasta nyckeln i sjön vilket hon gjorde. Kontraktet gick bra för oss båda vilket jag är himla tacksam över för jag älskar verkligen henne men ack vad jag saknar oss. Jag vill ha dig hos mig söt!
Juldagen var hemsk. Full av äckelmonstret, den hemska konturen o kroppens brutala varning. Jag blev rädd. När jag är rädd får jag panik, då måste jag få närhet men kan inte få det just nu eftersom min Elin inte befinner sig vid min sida i detta nu. Paniken ledde till oönskade sjukhusbesök som var allt annat än en fröjd eller dans på rosor. Snarare en dans på rosornas taggar. Bakslag till tusen ja jajamensan, om de nu tvunget måste dyka upp kan dem väl ändå ge en en förvarning? Jag hatar att jag dalar så lätt när ingenting går som planerat eller som tanket tänkt att det skulle ha varit. Jag hatar de skyhöga bergen som står där vingabrutna och bara går i kras när jag närmar mig toppen så att jag faller ännu lägre än var jag befann mig från början. Kan inte allt bara få ett slut nån gång? Saker o ting blir i alla fall bättre när jag får bli hel igen. Om fyra dagar så är jag det o det ska bli så magiskt. Stjärnmagin tar sig i genom vad som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar