Jaha.

Varför säg mig bara varför? Varför kraschar allting likt en seriekrock? Varför drar han in mig i sina långa klor? Varför får inte min vilja träda fram? Varför är jag styrd av ett monster?

Efter en underbar helg med min Elin. En helg utav röd kärlek. Utav rosa moln. När hon åkte kom Lucifer o tog mig igen. Ensamheten svider. Den tynger ned mitt hjärta. Min andra sänghalva är åter tom. Ingenting fungerar utan dig. Vi är menade för varandra. Du är den som får mig att leva kvar i denna ondskefulla värld.

Jag hatar att dörren är stängd för alltid. Stängd men ändå öppen för han som kan träda fram var som helst, när som helst. Stängd men ändå öppen för tortyr. Stängd men åter öppen för mitt äckliga plåster, svansen som inte låter mig vara. Det finns ingenting att hämta här. Ensam är jag ingen alls, med min andra hälft är jag mäktigast i världen när vi står o kollar ned på mörkret från våra ljuva rosa moln. Stolta står vi hand i hand, lyckans fågel besökte mig, kroppen kändes bara helt magisk. Det är stjärnmagins förtjänst.

Men vad händer nu?