Hur ska det nu gå?
Vad ska man göra?
Varför går ingenting bra?
Varför all tortyr?
Varför vill ingen o inget samarbeta?
Varför besöksförbud?
Varför ingen dator?
Varför all ensamhet?
Varför allt mörker?
Varför finns jag ens kvar?
Varför, varför?
Det enda bra var var mitt natts fina dröm. Natten i sig var hemsk, ingen sömn, massa pain. Ont. Ont. Ont. Men drömmen var ljuv o jag vaknade mitt i det alldeles underbara. Jag vill tillbaka in i den drömmen igen!
Sanningens grova klor tog tag i mig igen. Det går inte o ljuga o låtsas. Allt är väl avslöjat o urklämt från mitt inre nu. Men vad o vem? Hur o när? Ska det eller inte?
Jag vet inte. Jag är här men ändå inte. Jag vill inte.
måndag 22 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar