En helg laddat med känslor

23 januari befann man sig i en trans som var blandad av längtan och förväntan. När man väl tog till sig händelsen, att jag verkligen denna dag skulle få åka tåg till min trygghet. Att jag alldeles själv skulle få åka i tre timmar innan tåget anländer på Karlskrona C. Packningen var klar. Biljetterna var i min ficka. Musiken i öronen. Kudden i famnen. Nu var jag redo för att börja resan. Resans gång gick bra, allt gick över förväntan. Från att inte alls gilla tåg till att gilla tåg ganska starkt. Kändes bra eftersom detta bara var en början på alla resor vi ska gör framöver. När tiden var inne, när klockan visade tjugo minuter över tre så hoppade jag och min packning av det gråa öresundståget. Min kropp mådde jättebra. Ingenting svek. Allt var nu en lycklig lek. När jag klumpigt studsade ut från tåget med min väska så sprang du fina människa mot mig och bara gav mig en stor, riktigt megastor kram. En kram av rödaste kärlek. En kram av finaste närhet. Jag trivdes redan. Mamma och pappa tog oss till dina fina våning där vi skulle spendera vår dyrbara tid tillsammans. Endast du och jag och dina fina katter. Fina flickorna. Fina Lova och Ängla. Med det mest välkomna bemötande som jag någonsin har fått så uppkom genast den fina pricken över i:et. I:et som i detta fall inte smyckas av en prick utan av en stjärna. När tillfället var inne så gav jag dig mitt stora paket. I överlämnandet så fick även jag en present. En kvadratiskt inslagen fin present. Fint papper med svartvita mönster och ett fint lila snöre kring det. När jag sakta öppnade det och fick se innehållet, då kunde inte mina tårar hålla sig borta längre. Jag var mållös. Med en gapande mun stirrade jag in i den fina tittskåptavlan som du gjort till mig. En unik gåva som ska få sitta på mitt rums finaste plats. En plats där jag alltid kan se dig. När kvällen besökte oss så smått så mös vi till filmen "Nightmare before christmas" med pepparkakor och lakrits. Där pepparkakorna senare var dumma mot min älskade. Pepparkakorna gjorde hennes Eliott arg vilket i sin tur sedan förvandlades till en smärta som for ut i din kropp. Stackars liten. När det var medicindags för min del så mös vi sida vid sida. Lova ville också vara med och till sist somnade hon under mitt ben. Jag kände mig verkligen omtyckt. En underbar känsla. Verkligen. Men sedan när natten anlände så började Lucifer göra mig illa. Det blev en lång natt av mycket smärta med alldeles för mycket medicin.

Den 24 januari, en söndag hela dagen, då var min kropp ganska sönderpumpad. Mör. Matt. Maktlös. Tur att min kropp vaknade upp bland ett hav av rosor. Ett ställe där jag fick närhet en sådan jobbig dag med en brutal Lucifer. Med sönderslagna ögon, inte fysiska slag men inre slag som hade grävt in mina ögon i dess hålor så att endast en del av ögonen sågs. Hålan var djup och konturen kring den var ifylld av en sotig gråsvart linje. Såg ut som om jag hade varit och boxats. Eller blivit nedslagen. Förmiddagen bestod av en fotorunda i Karlskrona. Snön låg fint på marken men ack vad kallt det var. Det blev bilder i alla fall. Fler bilder som bara ska bli fler och fler för varje gång vi står sida vid sida i denna verklighet. Allt är arkiverat i hjärtat. Allt fint. Alla oförglömliga ord. Alla fina konversationer i din famn när vi delade din säng. Kärlek på hög nivå i mitt bröst. Jag blev varm. Efter den kyliga men fina rund och fotovandringen så mumsade vi i oss kanelgifflar och hemmagjord varm choklad med vispgrädde. Vi mumsade o mös till filmen "Bernad och Bianca i Australien", sen somnade vi båda gott. När våra ögon öppnades igen så hade klockan gått fort framåt. Inte långt kvar tills jag skulle åka till Malmö igen. Hjärtat började att slå fortare och fortare, ville inte lämna mitt paradis. Mamma och pappa hämtade åter upp oss igen. Dig, mig och min stora resväska. Nu stod man där man klev av på Karlskronas station. Mitt hjärta började smått att gråta för att det visste att ensamheten snart skulle besöka det igen. Du följde mig upp på tåget till min plats. Vi vinkade av varandra. Kramades en lång kram som jag önskade att den aldrig skulle ta slut. Jag ville inte att du skulle lämna tåget. Fingerhjärtan gjorde vi åt varandra sen försvann vi långsamt och så smärtsamt ifrån varandra när tåget började tuffa iväg. Sen satt jag där med min Hello Kitty kudde i famnen och musiken i handen hela resan tillbaka till Malmö.