Att få skapa ger mig en svag mening om vad jag lever för, en fråga som ständigt ylar inom mig. Få dikta ihop ord som bildar något är min vardag till en en liten del. Att känna sig ensam är en känsla som alldeles för ofta får upplevas. Obehag. Osocial. Vill få vara jag men hittar inte min roll i detta skådespel. Har jag ens en roll?
Jo det stämmer till 100% o jag älskar att vara din syster. Men jag hatar verkligen mig själv, äckelångesten tar över mig. Hjärtat äts upp av kol. Jag klarar nt det här ensam. Behöver dig hos mig. <3
Du är visst någon. Du är min älskade stjärnsyter <3
SvaraRaderaJo det stämmer till 100% o jag älskar att vara din syster. Men jag hatar verkligen mig själv, äckelångesten tar över mig. Hjärtat äts upp av kol. Jag klarar nt det här ensam. Behöver dig hos mig. <3
SvaraRadera