En lyckolott?

Min far som jag inte har letade upp mig på facebook där jag ignorerade honom som vän, jag vill inte ha något med en mytoman att göra. Och han är tydligen min far på papper men i verkligeheten där man lever, där man är en individ, så har jag ingen far. Han skrev sedan ett mail till mig som lyder:

- hej emelie hur är det med dej..vore roligt om du kunde höra av dej..vill gärna prata o träffa dej...kram pappa

Mitt svar var bara så som jag vill ha det. O jag har ingen far. Så är det.

-Jag vill inte ha någon kontakt med dig. Jag lever mitt liv som jag alltid gjort och du lever ditt vilket det ska förbli. Du är ingen del av mitt liv .

Han svarade med sina förträffligt fina ord:

- ja o vilket liv sen du har,,för helvete sjukligt,,men ha det jävligt med dej din dumme fan......

Jag kunde inget annat än att skratta åt hans tomma ord. Men tycker ni inte att man har en väldans tur att ha en sådan intelligent far? Visst är jag lyckligt lottad.