The paradise?

Vill bara förvandla mig till flytande föremål så att jag kan gömma mig vid havets kanter och åka med bland vågornas upp och nedgång. Upp i det blå, ner under ytan. Långt långt ned på havsbottnen. Mörkret förförljer även där men klarnar upp när lysfiskarna kommer. Jag forslas med hjälp av det stora blåa, när jag sedan nått land så ska jag då ha kommit till det stället som alla kallar paradiset. Där ska min Vivvi och jag gå hand i hand och ingen ska klandra våra personligheter. Ingen olycka existerar där. Inga gråt, bara glädjetårar. All hemsk dåtid och problem ska ha raderats ur minnet så att man inte vet vad för hemskheter folk kan utsättas för. I paradiset förekommer ändå inga sådana brutala obehag som förtär. Nä, absolut inte. Vivvi och jag går längst stranden, alla svarta katter bildar en stor fin ring runt om oss. En skyddscirkel. De skyddar oss och vi behöver aldrig mer vara rädda. Aldrig.